Blandat

Våren 2004 blev det, under ett utvecklingssamtal med klassens lärare Eva Königsson, tal om att klassen kanske skulle följa med på älgjakt till hösten. ”Vi funderar på det och så tar vi upp det efter sommarlovet”, blev svaret

Så blev det och på ett föräldramöte blev föräldrarna informerade om planerna och reaktionerna var bara positiva.

Rune Eriksson och Calle Franklin hälsade på i klassen veckan innan och pratade älgjakt i drygt två timmar. De berättade om hur själva jakten går till, hur man beter sig på passet, hur det går till när älgen skjuts, hur gevären fungerar, vad som händer när älgen skjutits, om hundarna och sist men inte minst varför vi jagar.
Bästa lektionen vi haft på länge blev elevernas betyg.

Jägarkollegorna informerades på älgbönen, kvällen innan årets jakt inleddes. Ingen jublade väl men ingen sa heller ifrån. Det var väl lite svårt att föreställa sig hur det skulle vara att sitta på pass med 11-åringar som aldrig varit på älgjakt tidigare. Nåja, det blev inget mer sagt just då.
Busjöjägarna inledde jakten och det gick väl lite halvknackigt. Alla var överens om att det var länge sedan man sett så få älgar under första veckan.
Just därför var det lite nervöst på fredagsmorgon då barnen skulle komma. Alla ville ju att det skulle bli en bra dag och att det skulle hända något.
Barnen hade fått veta att de skulle vara på plats i Gläntan klockan sex på morgonen. Fröken Eva hade tillsammans med ett antal föräldrar hjälpt till att organisera transporten ut till Busjön.

Så många förväntansfulla och färgglada jägare har nog aldrig setts i Busjön tidigare. Totalt dök det upp 17 unga ivriga älgjägare.
Jaktlaget klumpade ihop sig på ena sidan och såg nästan lika tveksamt förväntansfulla ut som skolbarnen. Det var mycket liv och rörelse och alla funderade hur det skulle gå att ha den här ungskocken på ett älgpass där grundförutsättningen är att sitta stilla och vara tyst.

Nästa sida