Till
detta kom extrasockar och tröjor. Solen kämpade sig glatt
upp på en blå molnfri himmel och temperaturen höll
sig ett par streck över nollpunkten. Gustav och Felicia skulle
gå med Rune och gråhunden Sluggo. De fick nedre delen
av Äxingmyrliden på sin lott. Calle med hälleforshunden
Atlas fick Kevin och Linn som följeslagare och skulle gå
övre delen. Linn hade ett kritvitt ytterst prassligt regnställ.
När alla passare var på plats släpptes hundarna.
Nästan direkt fick Atlas tag på en älg och började
skälla.
Redan efter en kort stund övergick det i ett långsamt
gångstånd.
Med
klonkande stolryggsäck och vitt, prassligt regnställ försökte
Linn följa efter när Calle sakta avancerade framåt.
En gång lyckades de komma så nära att de såg
hunden men inte älgen. Strax därefter fick älgen
lite bättre fart på klövarna och gav sig iväg
söderut längsmed passarkedjan.
Sluggo hade förmodligen hört våra aktiviteter uppe
på berget och tyckte nog det var intressantare än nedre
delen. Någonstans mitt på hållet ändrades
skallets karaktär och Atlas kom tillbaks till Calle, Linn och
Kevin. En vild gissning är att när Sluggo kom till älgen
gav Atlas upp. Gångståndet fortsatte så sakta
och det var bara frågan om vilken passare som skulle få
älg och hund på sig.
Nästa
sida
Föregående
sida
|