1950-tal
Begreppet ”hälleforshund” började spridas
långt utanför trakterna av Hällefors. Många
av de valpar som föddes köptes av jägare runt om
i Norrland. De blev därför, bortsett från kärnområdet
omkring Hällefors, spridda över ett geografiskt mycket
stort område. Den stora spridningen innebar att kontakterna
mellan ägare till hälleforshundar var liten och aveln
av ”äkta hälleforsare” utanför Hälleforsområdet
var därför obetydlig. De parningar som genomfördes
skedde oftast mellan en duktig hälleforshundhane och en tik
från någon av de andra älghundraserna.
Aveln av hälleforshundar var under hela 50-talet fortsatt
koncentrerad till Hälleforsområdet. Den helt dominerande
uppfödaren var fortfarande M. Norman vars uppfödning
i slutet av decenniet hade producerat närmare 400 st. valpar.
Under 50-talet minskade inslaget av ostjaklaika i hälleforshundarna
även från uppfödarna runt Hällefors. Främst
beroende på det långa tidsavståndet till när
rena ostjaklaikor funnits att tillgå och att det dessutom
vid enstaka tillfällen tillkommit avelstikar från andra
älghundraser.
Tillbaka