1970-tal
Två grupper av hälleforshundar började framträda
där släktskapet mellan hundgrupperna med tiden successivt
försvagades. En sydlig grupp som avlades fram av uppfödare
som A. Hellström, H. Thomasson m.fl. samt en nordlig grupp
av hundar där J. Gulin var den helt dominerande uppfödaren.
Gulins fortsatta efterforskningar i hälleforshundarnas bakgrund
och historia innebar att ett stort antal kontakter togs med andra
uppfödare och tidigare ägare till hälleforshundar.
Som en följd av detta växte det fram en samlad bild
av hur det dåtida hundmaterialet var beskaffat och var det
dessutom geografiskt befann sig. En diskussion om vad som var
utmärkande för en hälleforshund pågick mellan
några av uppfödarna och Gulin började under tidigt
70-tal använda sig av begreppet ”Normanshund”
för att tydligt markera varifrån kärnmaterialet
skulle härstamma.
Ända sedan början av 50-talet hade det sålts hälleforshundvalpar
till Norrland och under 70-talet skulle norrlands inland växa
fram som det främsta avsättningsområdet för
hälleforshundar. Ca.85% av hundarna ur Gulins uppfödning
blev placerade hos jägare i norra Sverige, samtidigt som
ett antal av de valpar som föddes fram av bl.a. A. Hellström
också såldes till norrländska jägare.
Enstaka inkorsningar av gråhund skedde under 70-talet och
några av dessa kan återfinnas i ett antal av dagens
hälleforshundar
Tillbaka