Slitstark och närmast outtröttlig älghund med blodslinjer från bland annat ryska slädhundar. Ren jakthund. Ganska vanlig i vissa trakter. Hårdför i skogen, lojal och samarbetsvillig.

Så beskriver Stellan Andersson Hälleforsaren i boken Våra jakthundar, nedan följer valda delar ur Stellans beskrivning.

Användningsområde
Används i huvudsak som ställande hund på älg men även för ledhundsjakt och spårningsjakt. De flesta individer mer specialiserade på älg än laikorna. Kan även ställa björn, lo och grävling. Hunden är en komplett eftersökshund på så sätt att den inte bara spårar i spårsele utan vid behov kan släppas och ställa hårt påskjutet vilt med skall.

Jaktsätt och egenskaper
Gör vanligen sökturer på 5-30 minuter. Har större men inte lika snabbt sök som laikorna. Ger skall och arbetar efter ordinärt ståndhundsmönster sedan kontakt med älgen nåtts. Följer vanligen inte skenande älgar med alltför stor ihärdighet utan återvänder till jägaren inom rimlig tid. De flesta är däremot synnerligen ihärdiga på fasta stånd. Detta kan vara till nackdel om dåligt väder eller annat gör att jägaren inte hör hunden. Berättelser finns om hälleforsare som skällt älg utan uppehåll upp till 2 dygn. Många individer kännetecknades tidigare av stor hårdförhet mot viltet. De gav inte skadade eller uttröttade älgar en chans och kunde även döda fullt friska älgar. Skildringar finns också av hundar som i vissa situationer attackerade även människor. Denna extrema hårdhet är bortavlad hos dagens hälleforsare som istället blivit samarbetsvilliga enmanshundar.
Har stor slitstyrka under hårda jaktförhållanden, bland annat genom sina starka tassar. Samarbetsviljan har gjort att flera av forskarna vid Grimsö viltforskningsstation haft hälleforsare som sina favorithundar för spårning och märkning av vilt.