Efter
år 1994, det år då Hälleforshundklubben bildades, har två stora
enkätundersökningar genomförts bland medlemmarna. Enkäternas frågor har i
huvudsak berört hundarnas hälsotillstånd och jaktförmåga. Svarsfrekvensen har i
båda fallen varit mycket hög (ca 70-80%) och enkätsvaren utgör tillsammans med
annan personlig kännedom om rasen viktiga delar i underlaget för
nulägesanalysen.
Rasgodkännandet
under våren 2000 har därtill bl. a inneburit en ökad kunskap om förekomst och
omfattning av höftledsdysplasi.
Kännedom
om rasens fysiska och exteriöra tillstånd grundas på att ett stort antal hundar
under åren har mönstrats och bedömts efter klubbens inofficiella rasstandard
eller att de under senare år visats på officiella utställningar. Dessutom har
hundarnas jaktförmåga under de tre senaste säsongerna kunnat prövas i jaktprov
godkända av SÄK.
·
Ögon: Inga kända fall av ögonsjukdom. Glaukom – ej
rapporterat. PRA – ej rapporterat (ögonspegling förekommer ej).
·
Höftledsdysplasi: Av de hundar som röntgades under åren 2000
och 2001 fick 22% bedömningen C-höft eller sämre.
Av de hundar som blev röntgade under 2002 fick 11%
bedömningen C-höft eller sämre. Det minskande antalet hundar med hd-fel torde
bero på att det är en större andel unga hundar som röntgats under senare tid.
Åren 2000-2001 är hundarna i allmänhet äldre än 5 år vid röntgningstillfället
(många hundar är 7-10 år), under 2002 sjunker åldern till ca 3 år.
Ca 100-talet hundar är röntgade, dvs. ca 20% av alla
idag levande och registrerade hälleforshundar. Av de hundar som idag föds och
växer upp är ca 35% röntgade före 3 års ålder.
·
Epilepsi: Ett fall är känt där en äldre (>8 år)
hund har drabbats, ingen avkomma
·
Kryptorchism: Ett fall är känt (hanhund 1988-2001), ingen
avkomma.
·
Tuggmuskelmyosit: Enstaka kända fall under den senaste 25-års
perioden. Första kända fallet uppträdde hos hund född 1978. Totalt under hela
tidsperioden bedöms antalet drabbade hundar vara lägre än 10 st. (<1%).
·
Tänder: Inga kända fall av tandbortfall. Inte heller
är fall kända där anmärkning har riktats mot någon hunds tandstatus vid
utställning eller mönstring. Kontrollen av tandstatusen är dock ofta
otillräcklig.
Slutsats:
Häsotillståndet
bland hälleforshundarna tycks vara gott. Inga allvarligare sjukdomar är kända.
Fortsatt bevakning av hundarnas hd-status är dock angeläget.
Målsättning:
Öka antalet
hundar som hd-röntgas från nuvarande 35% till 75%.
Undersöka
eventuell ärftlighet av
tuggmuskelmyosit. Upprätta genkartor där arvsgången för drabbade hundar
kartläggs.
Genomföra ännu
en enkätundersökning beträffande hundarnas fysiska och mentala status med
syftet att klubben ständigt skall vara uppdaterad beträffande hundarnas
hälsotillstånd.
Funktion
·
Hälleforshunden
är idag till sitt användningsområde en utpräglad jakthund.
·
Hundarna
uppfattas ofta av sina användare som slitstarka, tåliga och uthålliga. Det
förekommer inte att hundar måste vila p.g.a. hälta, såriga tassar och liknande
skador. Enstaka hundar (oftast tikar) kan dock bli väl små. Möjligen kan det
vara en begränsning i jaktutnyttjandet.
·
Hälleforshundarnas
jaktförmåga tycks i allmänhet vara god. Under perioden 2000-2002 har mer än 150
st. jaktprov genomförts. 60% av proven resulterade i pris och då i huvudsak som
1:a pris. Det förekommer dock hundar som är väl veka och med svag jaktlust.
Slutsats:
Hälleforshunden är idag en tålig och stark
jakthund som ofta uppfyller de krav på jaktförmåga som ställs. Önskvärt är dock
att jämnheten ytterligare ökar med en högre ”lägsta nivå” som följd.
Målsättning:
Stärka jaktlusten i rasen medelst en högre
”lägsta nivå”. Öka antalet hundar som kommer till prov.
Mentalitet
·
Bedömningar
i samband med mönstringar och utställningar har genomgående visat på god
mentalitet hos hundarna. Ett fall är känt där hunden ej bedömts p.g.a. ett
aggressivt beteende. Några hundar (<5) har visat tydlig olust vid
bedömningarna.
·
Hälleforshunden
beskrivs ofta av sin ägare som pigg, vaken och arbetsvillig. Den anses också
vara en lättlärd och trevlig familjehund som ytterst sällan visar
dominansaggession inom familjen. Den har en starkt utvecklad flockkänsla och
förstår väl sin plats i rangordningen. Hos enstaka individer kan detta ge
intrycket av att den är vek, d.v.s. den noterar och reagerar tydligt på
flockledarens vilja.
·
Under
jakt visar hundarna ofta tydlig reservation mot andra jägare och främlingar,
vilket ibland kan vara besvärande om någon mera än ägaren följer hunden under
jakten. Många hälleforshundar uppvisar s.k. enmanshundmentalitet.
Slutsats:
Dagens
hälleforshundar har i allmänhet mycket god mentalitet. De är lättsamma som
familjehundar samtidigt som de kan uppvisa både stort mod och stark kamplust
under jakt.
Målsättning:
Bevara och
utveckla den mentalitet som det stora flertalet hundar uppvisar idag.
Genetisk variation
·
Klubbens
bedömning är att den genetiska variationen inom rasen är förhållandevis god.
Ett vägt medelvärde för hundar födda under perioden 1998-2002 (5 årskullar) ger
en inavelskoefficient på F=3.5.
Inavelsgraden är dessutom sjunkande med F=2.9 för år 2002 (5
generationer).
·
Under
perioden 1998-2002 har totalt 241 st. valpar blivit födda. Antalet kullar var
totalt 46 st. vilket innebär att det i genomsnitt föddes 5.24 valpar/kull. Det
totala antalet använda avelsdjur har varit 74 st. med fördelningen 38 st. tikar
och 36 st. hanar. Effektivt antal hundar som ingått i aveln under 5-årsperioden
är Ne = 73.95
·
I
syfte att minska riskerna för genförluster och istället försöka öka den
genetiska variationen inom rasen har avelsbegränsning varit gällande sedan
1995. Gränsen är f.n. satt till högst 4 kullar efter enskild hund.
Slutsats:
Inavelskoefficienten tycks vara långsamt sjunkande inom rasen. Behov
finns av att en systematiserad och långsiktigt planerad avelsstrategi
upprättas.
Målsättning:
Minska graden
av inavel i rasen till F=2.5 samt utveckla flera obesläktade blodslinjer.
Exteriör
·
Under
perioden 1994–2002 har 400-500 hälleforshundar blivit bedömda på mönstringar
och utställningar efter den rasstandard som upprättades och godkändes av
klubben år 1994 (standarden togs av SKK - med endast någon liten
formuleringsändring - vid rasgodkännandet -00).
·
Domarnas
uppfattning har i allmänhet varit att rasen har en förvånansvärt hög och jämn
kvalitet, detta med tanke på att rasen är förhållandevis ny.
·
Av
de hundar som fått betyget ej rastypisk har det oftast varit bristande storlek
och/eller felaktig färg som utgjort grund för omdömet.
Andra felaktigheter som har förorsakat
prisnedsättningar av
vissa hundar har varit mjuka öron, raka vinklar,
kvadratisk kroppsbyggnad, felaktig storlek etc.
Slutsats:
Hälleforshunden
är idag en hund som exteriört tämligen väl överensstämmer med sin rasstandard.
Vissa hundar kan dock bli väl små(gäller främst tikar).
Målsättning:
Förbättra
storleken.