1994 bildades klubben i Gulsele, året efter hölls den första mönstringen även den vid Bygården i Gulsele. Ytterligare fem år senare var hunden godkänd som ras, det gick i en faslig fart tyckte man då och nu står vi här ytterligare tio år senare och ska fira ett jubileum! Åren har gått och årsmötesplatserna har varierat men nu, jubileumsåret, tar vi oss tillbaka till ursprungsplatsen, Bygården i Gulsele, platsen där allt en gång började!

Redan under fredagskvällen anlände de första medlemmarna till bygården i Gulsele. Det diskuterades hundar, jakt och jägarens framtid långt in på fredagskvällen samtidigt som glöden blev allt rödare på grillen. På lördagen dök det upp medlemmar från hela landet allt från Norrbotten i norr till Småland i söder. En del hade varit med från starten och för en del var medlemskapet helt nytt. Sammanlagt var det ett 50-tal personer på plats.

Den avgående ordföranden Leif Gulin nyttjade förmiddagen till att ge deltagarna en lektion i genetik och avelstrategi. Vi har en numerärt liten ras att arbeta med och det är av stor vikt att avelsarbetet sker i syfte att utveckla rasen och inte att endast förmera rasen med fler individer. Man har således ett stort ansvar som uppfödare både mot sina valpköpare och mot den lilla rasen. Då det endast föds en 50-60 valpar per år har vi inte råd att någon kull är gjord efter en illa vald parning. Vi måste ta vara på de bra gener som finns i populationen! Alla som vill skaffa en valp vill ha en valp där båda föräldrardjuren är jaktchampions. Föräldrardjuren ska dessutom vara vackra och ha en ypperlig mentalitet samtidigt som de är fullständig fria från sjukdomar och andra defekter. Vi vill genom detta få den perfekta valpen! Om man endast tar valpar från de fåtal individer som uppnår alla "perfekthets"-krav så kommer ett stort antal djur stå utanför aveln och rasen tappar dessa djurs genetiska variation. En bra genetisk variation med låg inavelskoefficient är förutsättningen för en hållbar ras!

Man får absolut inte tumma på kraven på friska avelsdjur då vissa sjukdomar eller fel har stor nedärvningen, tex HD-fel. HD-röntgen och ögonlysning är krav hos avelsdjuren redan från första kullen. Då vi har haft tre hundar med total katarakt=blind pga grå starr så är det viktigt att inte hundar med ärftlig katarakt kommer i avel. Det är även intressant om att kontinuerligt ögonlysa en hund som har katarakt för att få en bild om tillståndet blir värre eller om det är oförändrat över tid. För att uppnå en hållbar ras måste all avel gå via avelsrådet, det är deras uppgift att finna lämplig partner till tiken, ett arbete som ska gynna rasens överlevnad. Viss avel har skett utan avelsrådets vetskap och denna avel har bland annat bidragit till höjda inavelskoefficienten. Klubben har dessutom valt att ha en öppen stambok utifall man behöver plocka in friskt blod utifrån för att bevara den genetiska variationen. Endast djur som kan tillföra rasen något kan komma på fråga vid avel utifrån och det ska vara en noggrann kontrollerad inplockning. Våra hundar blir vad vi gör dem till, får de inte tillräckliga jaktförutsättningar så blir de inga champions och avlar vi på fel material så får vi också fel avkomma.

Leif blandade avancerad genetik med anekdoter från Jonas Gulins hundar, hundar vars mentalitet man idag skulle ifrågasätta. Om någon kom på besök och lyckades komma in i huset utan att hundarna attackerade så möttes personen av en frågande familj, hur lyckades du komma in? Och en och annan cyklist har tack vare dessa hundar fått fart på tramporna förbi huset! Vill ni lära er mer genetik läs då Per-Erik Sundgrens artikel, se länk.

På eftermiddagen var det dags för årsmötet, Leif Gulin avgick som ordföranden och ersattes av Wåge Lundgren. Leif kommer i fortsättningen fokusera på avelsarbetet i klubben. Dessutom valdes Ulrika Eriksson in som ny ledamot i styrelsen. Kvällen avslutades med tradionsenlig middag för medlemmarna, en middag som året till ära dessutom innehöll dans på Kullbergs camping. På söndagen höll Västernorrlands älghundklubb utställning i Junsele.