Så är det då dags igen – julen står för dörren och årets älgjakt närmar sig slutet. Även om jakt på älg är tillåten januari månad ut så brukar snödjupet vara det som bestämmer när hundarna inte längre kan släppas.
Väderförhållanden under hösten har i år återgått till det normala beträffande både temperatur och nederbörd. För norrlänngarnas del så innebar det ett för stort snödjup redan i senare delen av november månad och fortsatt jakt med löshundar var inte längre möjligt. Det är något att särskilt tänka på då jaktprovsstarter planeras. Vänta inte för länge! Blir snötäcket alltför besvärande så försämras både hundarnas och domarnas möjligheter att genomföra proven på ett bra sätt.

Är det inte snö som lägger hinder i vägen för jakt med löshund så kan det vara stora rovdjur, och då i synnerhet varg, som i vissa områden mer eller mindre omöjliggör jakt med drivande och ställande hundar. Då och då blir jag kontaktad av jägare, främst då från Dalarna och Värmland, som kan berätta om vilka svårigheter det innebär att bedriva jakt inom något av de etablerade vargreviren. Ofta talar man om den olust som känns inför att släppa hunden och den oro som därefter följer av att den under jakten inte är inom synhåll. En olust och oro som bättre kan förstås av oss andra i takt med att antalet vargdödade hundar ökar. I årets decembernummer av Svensk Jakt redovisas händelser inträffade under en 14-dagars period i månadsskiftet augusti-september. En torr och saklig redogörelse som tydligt visar på problemet med lösspringande hundar i områden med varg. Det är bara att konstatera att jakt med löshundar i sådana områden inte längre är möjligt – inte med omsorg om hundarna. Återstår då att ändra jaktform och övergå till jakt med bandhund. Ingenting som vi svenska jägare är vana vid men som är mycket vanligt i Norge. En utveckling som jag själv tycker är trist med tanke på att det är hundar avsedda för löshundjakt som vi arbetar med.

Framför oss ligger nu den tid då intryck och erfarenheter från årets jakt skall sammanfattas. Det är mycket viktigt att vi inom klubben försöker få en klar bild av rasens jaktliga utveckling. Som vanligt så är det vi hundägare som skall bidra med den nödvändiga informationen. Det kan vara i form av ifyllda unghundgranskningar och/eller genomförda jaktprov, men det kan och bör också vara uppfödarnas kontroller av jaktförmågan hos eget försålda valpar. Förutom jaktförmågan så följer en seriös uppfödare dessutom såväl den fysiska som mentala utvecklingen hos valparna. Jag har tidigare skrivit att uppfödarna har ett stort ansvar för rasens kvalitativa utveckling. Deras val av vilka hundar som brukas i aveln är av allra största vikt. Det är därför förvånande att det finns uppfödare som så lite bemödar sig om att bedöma värdet och konsekvenserna för rasen av sin uppfödning. En bedömning som jag menar är av särskild betydelse för en så liten ras som vår.

Nåväl, oaktat att det nu är julgranar, juleljus, julmat och annat som gäller, så vill jag som vanligt påminna alla om att fullt ut utnyttja den jakttid som finns kvar. Trots snö, mörker och kyla. Hundarna far väl av det. Dessutom brukar jag alltid påminna om att hundarna inte skall glömmas bort under vinterhalvåret. Nästa jaktsäsong grundläggs under vintern/våren för både hundar och hundförare.

Slutligen så önskar jag er alla en FORTSATT GOD JAKT OCH EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR.

Leif