Då jag sätter mig ner för att skriva ledaren till den tidning du nu håller i din hand så är första veckan i december redan passerad.

Utanför fönstret strilar regnet ner, klockan har passerat 22 och jag har just tittat på en nyhetssändning från FN:s klimatmöte i Köpenhamn. Delegat efter delegat pekar på allvaret i den situation vi befinner oss i och vilka hot som finns i en kommande klimatförändring. Översvämningar, kraftiga stormar, svår torka, skogsbränder, höga temperaturer – otaliga är de förändringar bland växters och djurs levnadsförhållanden som kommer att ske världen över p.g.a. ändrade klimatförhållanden.
Vi som lever och bor i de nordiska länderna är ändå, i jämförelse med många andra, lyckligt lottade. Även hos oss kommer det att ske betydande ekologiska rubbningar, men de blir ändå inte av samma omfattning som i många andra delar av världen. Den novembermånad som just har avslutats liknar på många sätt de vintermånader som vi har att vänta framöver – blöta och varma. Ifall utsläppen fortsätter öka beräknas exempelvis vintrarna utefter den södra delen av norrlandkusten bli mycket nederbördsrika och dessutom med en temperaturhöjning så stor som ca sju grader fram till år 2100.
De jaktliga förutsättningarna har då blivit förändrade över hela landet. Själv kan jag föreställa mig hur jakterna kommer att bli på de redan nu mycket tunga och blöta flakmyrarna som utgör de norra delarna av mina jaktmarker hemma i Gulsele. Där kommer framtida jägare att få klä sig i grodmansutrustning och andas med hjälp av snorkel! Ännu så länge så duger det i alla fall med ett par rejäla, högskaftade stövlar.

Hur har då årets jakter avlöpt? En del samtal har jag fått under de senaste veckorna där jag talat med såväl glada och upprymda som med mera dämpade och bekymrade jägare. Det är alltid trevligt att få dela glädjen med den som rapporterar om en framgångsrik jakthöst med sin nya unghund men det är nästan mera intressant att tala om den hund som inte jagar fullt så bra som man kan önska. En viktig detalj som då ofta återkommer är att hunden har ett för trångt sök. Numera är det ju så att även om hunden befinner sig utom synhåll så avslöjas den ju med hjälp av en GPS-pejl, ett effektivt hjälpmedel som fått en mycket snabb spridning bland hundförarna. Ofta kan ett trångt sök vara en mognadsfråga. Då hunden blir äldre och mera erfaren så brukar sökturerna vanligtvis bli större.

Resultaten från avlagda jaktprov börjar så smått komma in på de lokala älghundklubbarnas hemsidor. Att redan nu bilda sig en uppfattning hur provsäsongen kommer att avlöpa är väl tidigt. Jag tycker ändå att det ser lovande ut med tanke på de telefonsamtal jag fått. Det ser ut som om det kommer till ett antal nya välmeriterade hundar även efter denna höst och det är glädjande. Som vi alla väl känner till så arbetar vi ju med en ras vars avelsbas är smal och varje tillskott som bidrar till dess breddning är därför välkommet. Att så många hundar som möjligt uppfyller de krav på hälsa och jaktförmåga som vi ställer är mycket viktigt – de utgör ju den grupp av hundar ur vilken vi hämtar vårt avelsmaterial.

I somras så var det exakt 15 år sedan vi bildade hälleforshundklubben. En hel del är det som har hänt sedan dess. Rasgodkännandet år 2000 är kanske för hälleforshundarna den viktigaste händelsen under denna 15-års period. Nästa sommar så är det 10 år sedan godkännandet och det tänker vi fira med att förlägga årsmötet till Gulsele. Jag hoppas att ni alla bokar ett par dagar i augusti och att vi då ses i Gulsele.

Till sist så vill jag som vanligt påminna alla om att fullt ut utnyttja den jakttid som ännu finns kvar – trots att det nu är julgranar, julmat och juleljus som gäller. Hundarna far väl av det. Dessutom brukar jag stöta på om att hundarna inte skall glömmas bort under vinterhalvåret. Den kommande jaktsäsongen grundläggs under vintern/våren för både hundar och hundförare.

Slutligen så önskar jag er alla en FORTSATT GOD JAKT OCH EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR.

Leif