Ordföranden har ordet

Behövs nio älghundsraser i Norden?

Jag vill sticka ut hakan och säga att, ja det behövs, i vart fall, fördelarna överväger helt klart!

Att v i har nio älghundsraser innebär en mångfald i sig, Norden (Norge, Sverige och Finland) spänner över en stor landmassa med olika förutsättningar för älgjakt och olika egenskaper behövs hos hundarna för att svara upp mot jägare och de förutsättningar som finns i de olika landsändarna. Från fjälljakter i Norr till tätortsnära jakter i Södra Sverige med ofta små skiften, områden med hög rovdjursproblematik med mera. Vi jägare har också olika uppfattningar om hur en bra älghund skall vara, en del vill ha kortare sök, en del längre sök, längre eller kortare förföljanden. Spännvidden kan vara stor om vad man önskar sig av sin älghund. Från jaktidiot till en liten mera ljum hund. Ofta ändrar sig kraven på vad en bra älghund skall prestera efterhand genom ett jägarliv, även samhällets krav kan se olika ut från tid till annan.

Vi inom rasklubbarna har kanske varit lite dålig på att beskriva mentalitet och de egenskaper våra raser besitter något vi behöver bli bättre på att beskriva, inte minst för de presumtiva valpköpare som funderar på att köpa älghund och funderar på vilken ras som skall köpas. Liknande det som idag finns på SKK:s hemsida ”Tips att tänka på vid val av hund” som aktivitet och funktion, Stor eller liten hund, Päls egenskaper. I princip jagar alla raserna på samma sätt, men vissa skillnader finns. Lajkaraserna till exempel anses oftast ha ett lite mindre och snabbare sök än de skandinaviska hundarna, och norsk älghund, svart betraktas ofta som specialisten på ledhundsjakt. Skillnaderna mellan individerna är dock stora.

Jag menar att vi inom älghundsraserna kan gå ett steg längre i beskrivningen av våra rasers mentala och funktions egenskaper, som ofta finns att hämta i våra rasers historiska framväxt och hur de använts genom tiderna. För att underlätta och bättre profilera oss mot presumtiva valpköpare.

Vi inom Hälleforshundklubben har lyft denna tanke vid ett flertal tillfällen och kommer att ta fram en tydligare mental- och funktionsbeskrivning, om vad vi vill behålla och förstärka för olika egenskaper i rasen.

Ett påbörjad utkast för Hälleforsaren att bygga vidare på, enligt nedan.

Viktigt är samarbetet med föraren och att hunden återvänder till föraren efter avslutad jakt.

När man gått genom ett område ska ägaren känna sig trygg i att hunden sökt av området och haft regelbunden kontakt och inte bara försvinna iväg och jaga själv.
Ståndegenskaperna och förföljandet är också viktigt.

Vi vill att hunden ska bryta efter cirka fem kilometer om det går undan. Men blir det stopp ibland kan hunden hålla i betydligt längre än fem kilometer. När det blir ståndskall ska han vara envis, men ändå gå att kalla in.
Hälleforshunden är något av en enmanshund och blandar sig sällan i andra hundars älgarbete.

Ovan är en början till beskrivning av mentala och funktionsegenskaper som våra Hälleforshundar besitter och är önskvärt att behålla. Sen får man komma ihåg att de är individer och att det varierar inom rasen. Vi har även börjat BPH (Beteende- och Personlighetstest för Hund) undersöka våra hundar för att på sikt kanske hitta BPH resultat som visar sig vara bra för en älghund. Andra egenskaper som man kan vilja få kläm på är arbetsvillighet, rädslor, vakt benägenhet m.m. hunden skall ju fungera i familj och i andra sammanhang än jakten som trots allt är betydligt fler än jaktdagarna.

Nio älghundsraser stärker mångfalden av egenskaper. Runt varje ras finns ett stort antal engagerade människor som brinner och ansvarar för just sin ras, styrelser, medlemmar och hundägare till varje ras som vill utveckla sin ras i någon riktning. I detta pågående arbete finns naturligtvis olika problem som dyker upp med tiden som sjukdomar, exteriöra och mentala problem som gör att avels rekommendationer måste justeras.

Allt detta arbete som läggs ned i varje enskild ras gör att det finns mycket lärdom att hämta, av varandra kunskap som kan spridas tillämpas i alla raser. Vi skall heller inte dra oss för att ”låna” korsa in lämplig hund från annan älghundras med egenskaper som efterfrågas i den egna rasen eller hälsoegenskap vi behöver stärka vår egen ras med.

Ponera att vi har annan ytterlighet med en enda älghundsras med sk. funktionsavel, de hundar som jagar bäst älg tillåts paras med varandra. I en början skulle vi få friska jaktdugliga hundar med låg inavelsgrad. Men med tiden skulle mångfalden som idag finns i och mellan våra raser minska och i ett längre perspektiv skulle inavelsgraden öka. Förmodligen skulle heller inte lika många människor vara engagerade i avelsfrågor när det inte längre finns en ”egen” ras utan bara en stor gemensam älghundsras.

Att införa ett separat register i Norge med avvikande avelsregler jämfört med de svenska riktlinjerna riskerar att motverka de långsiktiga målen för utvecklingen av Hälleforshunden.

Jag tillåter mig som lekman reflektera kring de här frågorna eftersom det från Norskt håll kommer signaler om att de vill köra ett eget race när det gäller Hälleforshunden genom att registrera parningar mellan Hälleforshund, gråhund, jämthund och laika i ett så kallat sidoregister. Hundarna i detta sidoregister kommer att kallas Hälleforshund. Något som liknar en ren funktionsavel där fem älghundraser kommer att ingå. Norska kennelklubben kommer att ensidigt godkänna dessa parningar utan samråd med Hälleforshundklubben i Sverige. eller SKK och SÄK.

Jag anser att detta är en dålig idé, eftersom de rasspecifika egenskaperna vi har idag och som vi avser att utveckla i en viss riktning kommer att gå förlorad på sikt. I vart fall bör vi i Sverige ha någon slags veto.

Inget är väl vad jag förstått klart i denna fråga, men diskussioner förs och vi vill vara tidigt ute för att vara med och påverka beslut som kanske kommer att tas över våra huvuden för vår lilla ras som definitivt inte är betjänt av flera olika avelsregler som kommer innebära att vi inte kommer att nå våra mål, vi satt upp för vår kära ras.

Vi har idag en bra situation inom hälleforsaren, de är förhållandevis friska, lyckas bra på jaktprov, en stor andel av våra hundar startar på jaktprov och vi ligger i nivå med jämthunden procentuellt, sett över några år.

Vi har idag möjlighet att dispensregistrera in hundar med egenskaper vi eftersöker, vi har sedan rasgodkännanade år 2000, dispensregistrerat 11 hundar för att bredda avelsbasen och för att utveckla funktions egenskaper. Vi kommer att fortsätta dispensregistrera hundar i den takt vi behöver i samarbete med SÄK och SKK.

Vi bedriver avel med öppen stambok med andra ord någonting mitt i mellan Ras och funktionsavel, vilket av många anses vara det mest gynnsamma, för en sund och funktionsinriktad avel. För många dispensregistreringar under kort tid i en liten ras ökar risken för att vi tappar kontrollen över de mentala egenskaperna, vilket är risken med de Norska idéerna. I synnerhet om inte de Svenska hundorganisationerna SKK, SÄK och HHK är delaktiga.

Ordföranden på uppdrag av styrelsen

Jan-Erik Bjermkvist